fotbollsvm

Om vi hade haft ett krig som låg bara 14 år bakom oss, så är det möjligt att vi hade kunnat sätta oss in i känslorna, det gränslösa hatet.

Om vi hade haft en politisk situation där vi för 14 år sen haft ett långt smutsigt krig mot Danmark och sen mötte dom i en handbollslandskamp som en semifinal i ett mästerskap.

Kanske hade vi känt likadant, kanske hade vi förstått.

Nu är det svårt att göra det, nu är det så svårt att ta sig an de känslor som svallade i luften när Serbien mötte Kroatien inför 20.000 i Belgrad Arena.

Därför kommer jag inte ens försöka göra det, bara konstatera att det var ett sanslöst tryck in hallen och det var ett tryck som vibrerade av svallande känslor där det viktigaste för publiken inte var att vinna matchen, utan att besegra Kroatien.

Den serbiska kravallpolisen…kallad Ninja Turtles för sina gröna kläder med nästintill heltäckande sköld…såg till att hålla ordning runt ett 100-tal kroatiska fans.

Och jag tyckte det var stort att se serbiska och kroatiska spelare ta sitt ansvar, att visa omvärlden att det här var sport…en handbollsmatch med fair play, även när det hettade till och kokade av adrenalin nere på planen.

Inget uppviglande, ingen hets, inga fula tag.

Det var…vid sidan av själva handbollen…stor känsla för idrott och vad den ska stå för, det kändes varmt i mitt idrottshjärta.

Möjligt att en och annan spelare i Barcelona och Real Madrid borde ta lärdom, kanske de något de borde studera. Det börjar på fair och slutar på play, oavsett vilken politisk kraft eller känslokaraktär det vilar över en match.

Det var stort att se den demonstrationen av spelarna i Serbien och Kroatien, det var stort att se hur idrotten besegrade politiken och hatet.

***

Pontus Farnerud kan bli årets allsvenska klipp om AIK lyckas ro hem den affären.

***

Lite underligt att inga allsvenska lag ville hugga Michael Görlitz, Halmstads tyske snidare.

Nu hamnar han i stället i FSV Frankfurt, ett bottenlag i tyska tvåan.

Min känsla är att Görlitz hade kunnat göra mycket nytta i vilket allsvenskt topplag som helst.

***

Vad är det med balkanmän och manbag?

Jag får inte det att gå ihop.

***

Tänk att AZ valde att satsa på Mattias Johansson, Kalmar FF:s högerback, trots att han valt att åka på en resa när U21-laget skulle ladda för en match mot Malta.

OBS: ironi.

***

Det var bjudmiddag igår och Fyran hade flightat ned Arbogabonden…som kommit upp sig lite, sen han var med i den här bloggen senast…med kreditkort och allt.

Mästaren hade, som vanligt, styrt upp elegant och det var bokat långbord på Restaurang Cardak.

Men middagen blev en plåga eftersom middagen var som at sitta mitt i en konsert med folkmusik med fyra snubbar; en på ståbas, en med dragsspel, en med liten pluttig gitarr samt en med stor gitarr och han med den stora gitarren var också killen med rösten som hade kunnat tjänstgöra som larm varje måndag kl 15.

Ett dygn senare ringer det fortfarande i mina öron och hela kroppen småskakar i takten av den stirrmusik som drog iväg på högsta volym anförd av killen på dragspel och han med den lilla pluttiga gitarren, väldigt ofta flankerad av storgitarr i kombination av högoktavig röst.

Strax innan förrätten var det lite småtrevligt, pittoreskt sådär.

Direkt efter förrätten började det bli riktigt jobbigt när de efter en kvart var innne i ett oändligt potpurri.

Tredje gången, när vi väntade på varmrätten, var det direkt plågsamt.

Och när de stolpade in en fjärde gång…för att aaaaldrig sluta… såg jag människor i lokalen som var beredda att gå till attack och stoppa ned hela kvartetten i ståbasen.

Länk-Emil…som normalt är en lugn och sansad herre…satt med nyslipad kniv i handen och med iPhone som via program mätte upp ljudet till 89 decibel (han sms:ade, det gick inte att höra vad han sa).

Som att höra Sjarapova serva i ett enda sträck under 20 minuter. Fyra gånger.

Det hade kunnat ta knäcken på vem som helst och då har jag alltid tyckt att dragspel borde förbjudas, nu gäller det även män med små pluttiga gitarrer.

***

Min lördagskrönika i Getingen handlar om kommentatorer i TV.

***

Idag gratulerar vi Daniel da Silva till nyfödda sonen Louie!

***

Det kan nog vara ganska skönt för att Erik Hamrén att trycka in ganska svaga Island i landskampsprogrammet före EM eftersom motståndet som har varit och som väntar mest har inneburit svenskt förvarsspel: Danmark och England borta, snart Kroatien i Zagreb.

Laget kan behöva en landskamp där vi åtmionstone får tid och möjlighet att etablera och köra lite mer anfallsinriktad fotboll – även om Ukraina (borta), England och Frankrike sannolikt innebär att vi inte kan vara bollförande.

***

Stor idrottsdag i övrigt för Serbien som även fick Djokovic till final samt tog sig till vattenpolo-final i EM efter seger över Italien.

Vattenpolo är ju vad det är och det kan tyckas vara lite plaska-i-poolen-sport med lustiga mössor – men här är det stort, väldigt stort.

Alla finalerna – tennisen i Australien, vattenpolon i Holland och handbollen här i Belgrad – går på söndag.

Jag vet inte vilken final som engagerar mest, jag tror att det är handbollen…den spelas trots allt på hemmaplan inför 20 000 åskådare…även om det mest laddade mötet redan har spelats.

Den matchen vann Serbien. Och – någonstans – även idrotten och vad vi gärna vill att den ska stå för.

Djurgården hotar att nobba Stockholmsarenan. Skälet stavas naturligtvis pengar, och den lilla och trånga sektorn av 08-fotboll vet alla att AIK gjorde ett klipp när man spelade ut Nationalarenan vs Stockholmsarenan. Det klirrade till i Solna.

Frågan är om Djurgården har någon reell tyngd i sitt hot? Är det Nationalarenan som är ett alternativ. För att bygga eget är ju mer eller mindre dött, och utan något att hålla som hot så är det svårt att brotta loss pengar från Anschutz.

***

Fan, jag trodde inte de filmade på 1970-talet:

Click here to view the embedded video.

Men Leeds filmade i varje fall inte.

***

Island och Serbien är EM-genrepen. Finns många teorier om vad som är bra och inte, men jag lutar mig mot Fredrik Ljungberg som alltid propagerade för att möta motstånd i världsklass.

Island är inte direkt nära den nivån, till skillnad från serberna som kan vara där i sina bästa stunder men lär vara rätt omotiverade nu, och även om det finns en kittling kring Lars Lagerbäck räcker inte det för mig.

***

Turerna kring Carlos Tevez lär hålla på ända till transferfönstret drar igen på tisdag.

***

På söndag 23:15 är Fotbollskanalen Europa tillbaka i TV4. Ni är inte ensamma om att ha längtat.

***

Nyss hemkommen från Qatar och verkligheten pockar på. Vinter, snö, kyla och allsvensk träningsfotboll. Om två månader är lagen i gång igen och så här rankar jag gängen just nu:

1 IFK Göteborg

Håkan Mild har haft plånboken i arbete och har sett till att målvaktsoron är lugnad, backlinjen något stabiliserad och även en kreativare spets framåt. Ja, Mikale Stahre slash Micke Mourinho får leva med Real Göteborg oavsett om Nordin Gerzic kommer eller ej.

2 Elfsborg

Landslaget visade i Qatar att det finns spelare så det räcker och blir över på Elfsborgs mittfält. Jörgen Lennartsson får en svår uppgift att hålla alla nöjda, och truppen är fortfarande för stor, och bakåt finns som vanligt frågetecken. Sedan handlar det om att se till att ordna trepoängare på bortaplan utan att för den skull behöver vara vackert spel. Blir även intressant att se vilken roll Anders Svensson får.

3 Malmö FF

Wilton är till slut på plats och han är fortsatt viktig och MFF och Norling måste få honom att tagga till för ett sista år. Inget snack om att MFF har ett riktigt vasst lag över hela planen, från Johan Dahlin till Mathias Ranégie. Allt annat än toppstrid är ett fiasko.

4 AIK

Även om Banguras är borta så har AIK klarat silly season väl och bakåt är man starkt. Sedan hänger det på att  Celso Borges är ett så starkt nyförvärv som många tippar, och inget talar för att klubben inte slår till med ännu ett nyförvärv innan fönstret går igen.

5 Helsingborg

Dubbelvinnarna är en bit i från fjolårets trupp och Jesper Jansson har inte haft det rätta flytet i värvandet. Lägg till stöket mellan tränarna och både spelare och sportslig ledning. För inte kan HIF återigen trotsa naturlagarna och bara sälja och sälja och fylla hålen. Jag tror inte det går, och man måste minst ha in en stark mittback, och helst en anfallare till.

6 Gais

Wanderson blev inte såld till det pris klubben krävde och nu får man låna upp tre miljoner kronor till för att han ska stanna. Dessutom har man kryddat med en del udda värvningar som Peter Ijeh. Sett till vad Alexander Axén och Mats Persson fick ut av ett rätt udda manskap i fjol så kan det blir bra, men kanske inte riktigt lika bra när flera konkurrenter vässat laget.

7 Kalmar FF

Nanne Bergstrand och Kalmar visar nu en större vilja och ambition när man bjuder på David Elm. Med kassan förstärkt av AZ-miljoner (Mathias Johansson) så kan det bli ny framstöt för att vässa laget. Basen finns där sedan tidigare, det handlar om att hitta rätt spetsar och man har shoppat både i utlandet och i Ängelholm, och det kan räcka en bit, men ska man nå 2008-höjder måste man hitta en riktig poängspelare.

8 IFK Norrköping

Ex-HBK:aren Andreas Johansson kan mycket väl vara årets värvning. Nej, det är ingen spektakulär spelare men precis den stabiliteten som Norrköping saknade under fjolåret då man gick som en berg-och-dal-bana i allsvenskan. Även om man fortfarande hade behövt få in en vassare målvakt så ger IFK redan ett stabilare intryck.

9 BK Häcken

Hade ett tungt augusti när man sålde Ranégie och Chibuike även om det trillade in många miljoner och man ändå hängde med fram till en femteplats. Visst är Andreas Drugge en klassvärvning för klubben men det är inget snack om att man hade behövt få in fler offensiva krafter för att kunna hota högre upp i tabellen, vilket väl är målet.

10 Gefle IF

Per Olsson är inget annat än en allsvensk Midas där allt han rör plötsligt håller allsvensk klass. Ta bara Olof Mård eller Jakob Orlov och sedan en hel rad andra spelare innan dem. Varje år tror man att Olsson tappat förmågan, varje år visar det sig att han har den kvar. Även om man tappat en del ryggrad (Theorin och Chibsah) så kanske det är Alexander Faltsetas som är nästa fynd.

11 Örebro SK

Ännu så länge är Nordin Gerzic kvar i ÖSK men det senaste året har klubben åderlåtits hårt och ersättarna har inte hållit riktigt samma nivå. Jag förstår de ÖSK-fans som både är oroade och irriterade men har också förståelse för en klubbledning som inte vågar riskera klubbens ekonomi. Sixten Boström har en styv uppgift framför sig.

12 Djurgården 

Magnus Pehrsson har mest fått nej under silly season och har fått förlita sig på en del spelare som blivit över i andra klubbar (Ricardo Santos, James Keene, Andreas Dahlén). Behöver inte vara fel om han får ihop dem till en enhet som vill visa vad de kan, men 08-klubben ser inte ut som ett blivande topplag vid första anblicken.

13 Mjällby AIF

Peter Swärdh har det inte lätt. Efter två år i allsvenskan så har man blivit av med många tongivande spelare. David Löfquist och Jesper Westerberg är försvunna och Tobias Grahn och Patrick Osiako lär gå samma väg. Mer måste ske för att Mjällby inte ska behöva slåss för att överleva.

14 GIF Sundsvall

Rejäla omstöpningar har gett Sören Åkeby mer makt. Ännu har han inte fått den riktiga kraften till nyförvärv som kan lyfta klubben för man tappade ju Engblom, men det finns tid för Giffarna att ladda på mer – vilket man behöver.

15 Åtvidaberg

En stark säsong i superettan gav nytt besök i allsvenskan. Ännu så länge har man kunnat behålla majoriteten av spelarna, bland annat skyttekungen Magnus Eriksson, men Kristian Bergström blir inte yngre och även om Andreas Thomson är skicklig är det tveksamt om laget räcker.

16 Syrianska

En bragd i fjol när klubben hängde kvar men sett till hur man förlorat spelare och brottas ekonomiskt så får man svårt att upprepa den. Det är rejäl uppförsbacke när så många spelare ska ersättas – och dessutom spelas in. Vore nästan en ännu större bragd att hänga kvar även 2012.

Park Ji-sung today made it clear he will not be coming out of international retirement to help Korea Republic qualify for the 2014 FIFA World Cup™.

Det är inte bara det nigerianska fotbollslandslaget vi saknar under de afrikanska mästerskapen – det är även vissa nigerianska fotbollsprofiler.

Jag vet inte om ni hört den uppdaterade historien om Rashidi Yekini, men den är så sorglig att jag inte kan låta bli att berätta den.

Ni minns väl Rashidi Yekini, till att börja med? Den här oxen till centerforward som tycktes helt ostoppbar under några år i mitten av 1990-talet. Han som vann skytteligan när Nigeria vann de afrikanska mästerskapen 1994. Han som sedan satte nationens första VM-mål samma sommar, och vrålade ut sin glädje genom nätmaskorna. Han som vann den portugisiska ligans skytteliga och alltjämt är den bästa nigerianske landslagsmålskytten någonsin.

Han mår tyvärr inte så bra.

Enligt den historia som berättas i Nigeria så började allt gå snett för ungefär fem år sedan, då Yekini avbrutit det sista av alla comebackförsök och skulle gå igenom omställningen till ett civilt liv. En gammal lagkamrat som hette Ibraheem lockade honom att investera i en affärsidé som kretsade kring import och export av smycken och ädelstenar.

En dag skulle Ibraheem göra storaffär, och gav sig iväg mot ett växlingskontor med en enorm summa kontanter i sin väska. Dessvärre hade ett brottssyndikat fått nys om transaktionen, sköt ihjäl Ibraheem på öppen gata och försvann med pengarna.

Rashidi Yekini hade förlorat både sin vän och sina pengar – och var nu även på väg att förlora sin hälsa.

Han utvecklade en paranoia som blev värre och värre. Han isolerade sig i sitt hus, slutade ta emot vänner och slutade gå ut bland folk. En dag i fjol noterade dock grannarna glatt att han tagit sig ut ur huset – men blev alltmer bekymrade i takt med att Yekini släpade ut sina tillhörigheter på gatan. Innan han var färdig hade han samlat ihop dem i en sorts bål, hällt bensin över och tänt på. Sedan återvände han in i huset och sin ensamhet.

Nu tycks Yekini inte längre bo kvar i sitt gamla hus. När han synts till det senaste året har han vandrat runt planlöst i de fattigare delarna av Ibadan. Kläderna har varit slitna och smutsiga, fötterna bara. Ofta har han pratat med sig själv, högt och ostrukturerat.

94-landslaget har nästan samma status i Nigeria som i Sverige, och historien om Yekini blir inte mindre olustig av att flera av hans lagkamrater också haft problem med livet på andra sidan av fotbollskarriären. Celestine Babayaro har försatts i personlig konkurs – även om han själv förnekat att han har ekonomiska problem – och Uche Okafor begick tragiskt nog självmord i fjol.

Fotbollsförbundets tekniske chef Chris Green har visserligen pratat om en vilja att hjälpa Yekini – "han har gjort så mycket för det här landet att vi måste hitta ett sätt" – men de möjligheterna förbättrades knappast då en federal domstol i förra veckan tog beslutet att upplösa hela förbundet.

Jag är nu inte en religiös man, men hade jag varit det så hade jag bett för Rashidi Yekini.

/Erik Niva

Downtown idag, för första gången i dagsljus: först shoppingcentrat Usce och XYZ-butiken som höll vad Mästaren lovat, därefter turistsvängen längs gågatan och en rätt miserabel sushilunch på Moon Sushi&Fusion . Skönt att se lite annat än bara arenan och vår tilltufsade förort. Vi ser fram emot fredagen med Spanien-Danmark och självklart Serbien-Kroatien. Handbollsöset i stan har hittills varit ett signum för Makedoniens fantastiska fans. Till semifinalerna sägs det nu att serberna sluter upp. Det är handbollsfeber i landet och när ett telekom-företag släppte några kvarvarande biljetter idag så var köerna långa.  Jag räknar med ett vansinnigt tryck i morgon.

Brazil legend Zico, now in charge of Iraq's national team, tells FIFA.com how his side overcame early doubts to qualify for the final round of Asian Zone qualifiers - and why they can take the next step by qualifying for Brazil 2014.

Två dagar och två nätter, sen fick det räcka  - tandvärken gick inte att stå emot, något behövde göras.

Det fick bli nätet och sökning på “Dentist Belgrade” och det var där jag fann Dentist Center; verkade fräscht, modernt och engelskspråkigt.

Ringde och till min glädje hälsade Dentist Center att jag var välkommen redan på kvällen, klockan 18.

“Vi ligger inne i stan, du bor väl där om du jobbar med handbollen?“, sa Dentist Center.

“Nej, jag bor i Upplands Väsby”, sa jag.

“Oj”, sa Dentist Center. “Då kan det ta en halvtimme”.

Jag har en grym tandläkare Kerstin hemma i Estocolmo, men om du har en svårt molande tandvärk så går det inte att vänta en vecka på att komma hem – då kan du göra allt för att bli av med fanskapet.

Men allting är ju inte alltid som på min gata i stan och du är inte kaxig i överkant för ett besök hos en tandläkare i ett annat land, även om den tandläkaren inte behöver var sämre än någon annan.

Däremot: annorlunda.

Dentist Center ringde tillbaka efter en sund.

“You must go for X-ray before“, fick jag veta.

“OK, but…”, försökte jag.

“It is no problem. Go to X-ray Center at Glavna 18 in Zemun, where you are staying now. Ask for X-ray ortopan. They will help you”, berättade Dental Center.

“Should I call them before, for an appointment?“, undrade vårdcentralsvensken.

“No, no, no problem”, svarade Dental Center.

Det fick bli taxi till Glavna 18 som ligger i downtown Upplands Väsby, vi bor alltså inte ens i det innersta Upplands Väsby…vi bor lite mer countryside. Väl där var visade sig Glavna 18 vara en innergård med små butiker och det cyrilliska alfabetet

Det gör inte saker och ting lättare när du går omkring med en lapp i handen och letar efter en lokal röntgensnubbe.

Till slut förstod jag att det var här:

Jag stegade in, såg två dystra herrar i ett väntrum och frågade om någon pratade engelska och det gjorde förstås ingen men de pekade upp för en trappa.

Där satt den lokala röntgensnubben i blå rock och skägg och jag frågade om han pratade engelska och det gjorde han förstås inte men han pekade på rummet sidan om och där såg jag bara den här apparaten:

Ställ dig här, visade den lokala röntgensnubben.

Håll fast dig med händerna i greppbart handtag över huvudet, gapa över inplastad gul mojäng och invänta mojänger ovanför som kommer att åka ned och spjärna fast din skallen.

Sen, visade den lokala röntgensnubben med sitt pekfinger, trycker jag på knappen.

Jag började tveka där, det ska erkännas.

Förvisso kunde jag göra rätt mycket för att bli av med den hemska värken i tanden, men jag fick vibbar om att jag möjligen blivit indragen i skeptisk filmkonst där rätt mycket går ut på att man ska sitta fast, bita över något inplastat och att det ska göra ont.

Det kände jag att jag kunde vara utan.

Men jag litade på skäggig lokal röntgensnubbe i blå rock; höll hårt, satt fast, gapade, blundade och hoppades på det bästa.

En minut senare fick jag ett kuvert med en sån där gammal klassisk röntgenbild i handen.

Jag pröjsade 1000 pengar (hundra svenska kronor) och var på väg till Dentist Center, kändes som att det var väldigt billigt och vilken osannolik service…tre minuter efter det att jag gått in genom dörren var allting klart, hemma kan du ju få vänta evigheter på en röntgen?

Dental Center ligger på Resavska 36 och när taxichaffisen släppt ut mig ur sin nikotinkammare så visade sig Resavska 36 vara tre-fyra olika ingångar, det var beckmörkt ute och det lilla ljus som kom, singlande ned i form av snöblandat.

Jag ringde Dental Center som bad mig ta första porten till höger och med hjälp av ficklampan i min iPhone fann jag en porttelefon, kom in i en nedsliten och söndrad trappuppgång och fann Dental Centers dörr på andra våningen.

Dental Center var inte så mycket Center mer än en liten lägenhet med hall, toalett och behandlingsrum samt sköterska/sekreterare.

Och Dr Dubrovka.

Hon synade röntgenbilden som inte visade särskilt mycket mer än en skelettbild av mina tandrader framifrån.

Hon frågade var jag hade ont och jag sa att det var svårt att lokalisera, men att en tand varit sjukt känslig för kallt/varmt och när hon knackade stenhårt på den med ett av sina stålinstrument kom smärtan som en ett spjut rakt in i nervsystemet.

“Aooooo”, skrek jag.

“Ok, ok. I think bad pulp-infection. I fix. Burt hurts”, sa tandläkare Dubrovka.

Fram med spruta, gapa stort och sen borren, hål i tanden, ned med instrument för att röja lite och jag flög upp i stolen av smärta.

“Ok, ok“, sa tandläkare Dubrovka. “More bedövning”.

In med sprutan igen, gapa stort och samma visa.

“Ok, ok”, sa tandläkare Dubrovka. “To much infection. Sorry. Nothing we can do today”.

Nothing we can do? Det är då du tänker: Och varför ligger jag då här, i en tandläkarstol i Serbien med en röntgenbild på fickan, bedövad i käften och med ett uppborrat hål i en infekterad tand?

Men Dr Dubrovska fixade till, tryckte ned “medicin” i hålet och fyllde tillfälligt igen. Om det skulle jävlas innan hemresa så skulle jag höra av mig.

Vi talade om hur dyrt det var med tandläkare i Serbien, att inga fattiga människor har råd att gå längre och att det är ett stort problem, jag påpekade då att vi sett samma problem även i “rika Sverige”.

Hon skrev ut värktabletter som var “medium strong” vid namn Caffetin samt penicillinet Sinacilin.

Sen skrev hon ut ett kvitto för jobbet hon gjort.

Det kostade 1800 dinarer, motsvarande 180 svenska kronor.

Jag stegade ned för trapporna, ut i Belgradkylan, gick till ett apotek och hämtade medicinen.

Och nu gör det inte lika ont längre.

I väskan ligger dessutom ett minne för livet: en röntgenbild från lokal röntgensnubbe.

Den säger dock inte mer än 1000 ord, däremot säger det något om att “bita ihop”.

Det kan vara bra att lära sig göra det ibland.

 

Dags att lämna Qatar efter att ha varit i det lilla emiratet i nästan två veckor.

Ett av världens rikaste länder där det redan byggs så det knakar inför VM 2022.

Sista dagen besökte vi VM-högkvarteret och fick se den film Qatar Football Association visade för Fifa-delegaterna när 2022-arrangemanget presenterades.

Inte förvånad att mästerskapet hamnade här, med eller utan mutor.

Vi placerades i en mindre biograf, med skärmar på alla väggar, 3D och filmat som som SimulaTour på Liseberg där det känns som man åker med berg-och-dalbanan. Bara fåtöljen jag satt i måste kostat ett par tusen.

Presentationen var den överlägset bästa jag sett alla kategorier, gjord av ett tyskt företag med krångligt namn. Hela filmen avslutades med ett filmat citat från Qatars VM-ambassadör  Zinedine Zidane – som sedan knallade in i salongen lagom till att ljuset tändes upp.

…ja inte i dag alltså utan när presentationen visades för Fifa-delegaterna.

Vi talar om en satsning som saknar motstycke i fotbollshistorien där en ny tunnelbana/pendeltågslinje ska byggas genom hela jävla landet, från norr till söder. Städerna kommer att vara övervakade via kameror vilket säkert är bra ur säkerhetssynpunkt men väcker etiska frågetecken. De engelska supportrarna riskerar att få resa hem utan både armar och ben. Qatar har i dag 25 000 hotellrum – 2022 ska här finnas 95 000. Bara kostnaderna för de nya, luftkonditionerade arenorna beräknas till 35 MILJARDER KRONOR. Arenorna ska sedan monteras ned och skeppas till länder där de behövs bättre.

Qatar är ett land där intresset för den inhemska ligan är svagt (åtminstone för att besöka matcherna, fler som ser dem på TV), som aldrig kvalificerat sig för VM och där endast 300 000 av de 1,6 miljoner invånarna är qatarier. Övriga är gästarbetare från Bangladesh, Pakistan, Filipinerna och andra länder. Tveksamt hur passionerat de sluter upp bakom hemmanationen som sägs köpa in spelare från runt om i världen via akademinAspire belägen här i Doha. Spelare som sedan kan naturaliseras. 

VM-satsningen är ett led i att förbättra infrastrukturen i något som emiren Hamad bin Khalifa Al Thanis styre döpt till The Qatar National Vision 2030. Qatar söker i princip alla större idrottsarrangemang som går att söka, för något år sedan stupade de på OS 2016. VM 2022 kan på sätt och vis sägas finansiera infrastruktursatsningarna.

Lika fantastiskt mästerskapet lär bli organisatoriskt och logistiskt, lika själlöst lär det kännas.

Lika glad jag är att lämna Qatar, lika intressant har det varit att vara här.

Hemma har det varit en händelserik dag, noterar jag. Kalmars Mattias Johansson till AZ Alkmaar för 15 av CSKA:s Wernbloom-miljoner. Bra pengar för en försvarsspelare. Skulle Johansson gå in i startelvan och göra en stark vår är han definitivt med i EM-diskussionen med tanke på att varken Adam Johansson eller Emil Salomonsson visat att de vill utmana Mikael Lustig.

…många undrar om Joel Ekstrand men jag vet inte hur ni tänker då? Han spelar knappt i Udinese även om han gjorde en bra insats mot Arsenal i höstas. Vad har han gjort, fem Serie A-matcher?

Real Göteborg har haft det jobbigt. Först klev Daniel Sobralense ut i Sportbladet och menade att att han skulle haft hela sign on-bonusen direkt, trots att det är standard att den delas upp på kontraktstidens år. Oavsett handlar det om att Sobralense (via tolken) inte har läst kontraktet tillräckligt noga. Det som står där gäller. Att Sobralense kommer skapa mer problem än vad han tillför på var ingen vågad gissning ens innan denna cirkus drog igång.

… sedan avslöjade G-P att Nordin Gerzic-värvningen kan spricka. ÖSK-mittfältaren kräver åtminstone de 120 papp i månaden han lyfter i Örebro och det verkar inte Håkan Mild gå med på. Tråkigt för IFK-fansen men Blåvitt faller inte med en missad Gerzic.

José Mourinho lämnar Real Madrid till sommaren, enligt spanska medier. För att ta över Manchester United? var min spontana tanke.

Gais måste låna tre miljoner för att behålla Wanderson. Börjar det vända för Mats Persson Informerar igen?

 

Hyland kan konsten att sniffa till sig ett gym och efter att ha gått Zemun runt så fann han ett till slut.

Tio meter sidan om hotellet.

Om det var en tvåa med kokvrå i Nis, så var det här mer som ett vanligt litet hus (se bilden ovan) längs Zemuns gator, som ett av de som inhyser en reservdelsbutik.

Och om det var lite mer ombonat hos Anita i Nis så var det här lite mer hardcore-gym, juggostylish: lyfta-skrot-grejen, svar filtmatta över hela lokalen, svartmålade tegelväggar, inga löpmaskiner och annat trams och när lite tunga locals dök upp och tittade storögt på tunna besökare så var det inte direkt så att de sa “välkomna hit, kul att ni ville komma”.

De bytte om bakom en tillfällig vägg på gymmet, drog av sig sina civilia kläder och gled ned i urtvättat linne och Adidas-brallor i WCT med knäppning på sidan.

Gick en loss stenhårt på vikterna, svettades ut och eftersom stället inte hade någon dusch tog de snyggt på sig sina civila kläder, som om ingenting hade hänt, och gick till jobbet igen.

Så ingen skulle tro att de varit på någon fjompig skönhetssalong eller så.

Vi kände oss lite som de töntiga kusinerna från landet på besök och även om Hellgren tar en del i bänkpress så hade det krävts sin guldkedja runt halsen för att känna sig som en i gänget.

***

Det var den handbollsturneringen, det.

Sverige var bara nästan, så som det varit under i stort sett alla matcher. Nästan bäst, nästan vinna, nästan nära. Det enda lag Sverige har besegrat så här långt är Tjeckien och de har varit hemma i Prag ganska länge nu.

Från bänkhorisonten kändes det lite som att det skulle bli svårt att lösa, hur bra Sverige än hade varit. Serberna hade lite för bra målvakt, lite för starkt försvarsspel och var lite för smarta för att inte dra den här matchen hela vägen hem.

Och hemmafavören i ett mästerskap får du aldrig glömma, det är inte många domare som pappar trycket (eller vill göra det) och det är få sporter som ett domslut kan vara så godtyckligt och lätt att snärja in som just i handboll. En offensiv foul kan lite för ofta lika gärna vara ett straffkast.

Men det finns ingenting att skylla på eftersom Sverige var på tok för ojämnt och därför inte var tillräckligt bra.

***

Hotel Yugoslovija på vägen från Zemun till arenan är ett monument från gamla öst som du inte direkt skojar bort.

***

En dag tog Karin på sig ett mikrofonskydd och låtsades att hon var Artur Ringart.

***

Finns det några brassar som någonsin kommit i tid tillbaka till sitt allsvenska lag efter ett uppehåll?

***

Jag fick streama Qatar-Sverige och såg den i dator på ett studiobord i en handbollshall i Belgrad.

Sverige mötte ett juniorlag och det behöver ju inte vara något fel på ett bra juniorlag, men den första halvleken var verkligen inte särskilt vass.

Bättre i den andra när Sverige fick bättre fart och Qatar-lirarna började vackla.

5-0 är 5-0 och det ska inte dras så stora växlar på det, jag tror att samlingen i sig och träningarna med de nya spelarna är minst lika viktig för landslagsledningen.

Däremot är det väl rätt uppenbart att vi gärna hade sett Kalmars Mattias Johansson, högerbacken, på plats i Qatar alldeles oavsett om han valt att åka på semester på en U21-samling någon gång.

Tydligen var det inget som hindrade AZ Alkmaar från att köpa killen åtminstone och får Mattias speltid där så bör han definitivt vara ett alternativ på en position som ser tunn ut bakom Lustig (som alltså ännu inte fått starta någon match i Celtic).

***

Makedoniens fans sätter färg på detta mästerskap. de är och har varit fantastiska.

(Och det gäller ju även Makedoniens handbollslag, sköna krigare)

***

Tysk TV har inte riktigt samma strikta klädkod som TV4. Och ja, det här är programledaren och expert (den mäktige Schwarzer).

***

Det var så varmt och vårksönt i solen igår att jag körde kortbrallor på joggingrundan.

***

Om gymet var en ny upplevelse väntar en ny nu.

Har fått tandvärk och är på väg mot serbisk tandläkare.

Hoppas inte direkt på hardcore där, men ibland är det som det är med seden: du får ta den.

 

 

Och när man äntligen får tid att blogga lite – då pågår någon form av Aftonbladig systemuppgradering som gör att man inte kan logga in på ett drygt dygn.

Men okej, allt handlar inte om tid och möjlighet. En hel del handlar om lust också, och det är inte en känsla jag haft överskott på de senaste dagarna.

Jermain Defoe anländer till den bortre stolpen en tiondel för sent – och den framtid som hade kunnat vara vår är borta innan vi någonsin hann dit.

Jag vet verkligen inte vad som händer nu. Kanske är verkligen detta Redknapp-Spurs av sånt obekymrat virke att de skakar av sig rättegångar och slutminutstrauman som om ingenting hade hänt – men jag kan ändå inte skaka av mig farhågan om att det här var Ögonblicket.

Missat Champions League-spel? Uppbrutet lag? Krympande ambitioner? Tillbaka till tabellmitten?

Nuförtiden är det ju visserligen så att de allra mest avgörande vägskälen oftast sker när en maktman sätter pennan till pappret och en klubb byter ägare, snarare än när en anfallare petar bollen utanför. Men även i den moderna engelska fotbollshistorien finns de där, de där tillfällena då bollen gick en väg och framtiden en annan. De enskilda momenten då en enda händelse på planen skickar iväg en hel klubb i en ny riktning.

De är positiva lika ofta som de är negativa, såklart, men jag är inte på humör att stanna vid några Mark Robins-moments just idag.

Istället har ni här några exempel på andra ödesögonblick, sekunder då luckan ner mot idrottens helvete har öppnat sig och ett fotbollslag har klivit ner.

England-Tyskland EM-semifinal, 1996 Känner ni igen situationen? Hör ni ekot från historien? Hade bara Paul Gascoigne varit lite smalare, lite piggare, lite alertare – då hade han stött in bollen i tomt mål och det engelska landslaget hade sluppit det förlorartrauma som fortfarande kväver hela den fotbollsnationen. Normalt sett brukar det ju refereras till straffmissarna från Stuart Pearce och Gareth Southgate som ödesögonblicken – men även om de bollarna gått i mål finns det inga garantier för att England vunnit de matcherna ändå. Hade bara ”Gazza” petat in bollen så hade semifinalen varit slut – ”Golden goal” – och framdrivna av de euforiska ångorna hade England med stor sannolikhet kört över Tjeckien i finalen. Dessutom hade Paul Gascoigne blivit adlad, och kanske fått in sitt eget liv på en annan bana.

Everton-Liverpool FA-cupen, 1991 Sett med dagens ögon är det svårt att förstå vilken position som Liverpool hade för drygt 20 år sedan, och vilken betydelse som Kenny Dalglish hade som galjonsfigur för föreningen. Elva ligatitlar, fyra Europacuper, tre FA-cuper och fyra Ligacuper på de 20 år som precis passerat – och som spelare och tränare hade Dalglish varit med om de allra flesta. Nu hade dock katastroferna på Heysel och Hillsborough traumatiserat både klubben och mannen – och Kenny Dalglish stod plötsligt mitt i ett derby och märkte att han inte längre var kapabel att fatta beslut. Efter att Liverpool gjort ett sent ledningsmål tänkte han stänga till försvaret genom att flytta ner Jan Mölby som sweeper, men då hans assistent protesterade visste inte Dalglish längre vad han ville. ”Just leave it”, tänkte han, och strax därefter kvitterade Everton genom precis den yta som skulle ha dödats. Kenny Dalglish såg det som ett definitivt bevis för att det var dags att avgå – och sedan dess har Liverpool FC aldrig blivit samma framgångsförening igen. ”En avgörande händelse formade ödet för vår klubb, och det var den dagen som Kenny Dalglish avgick som manager för Liverpool. Hade han stannat hade de senaste 20 åren sett helt annorlunda ut”, hävdar Jamie Carragher.

Cardiff City-Leeds United FA-cupen, 2002 Det kan tyckas märkligt att pinpointa en FA Cup-skräll som ögonblicket då drömmen om Leeds United sprack. Var det inte ekonomi det handlade om? För hårt spänd Champions League-båge? Och en klubb som dukade under av bråk, intriger och rättsprocesser? Jo, så var det – och allt det där kokades ihop och störtade samman i en väldigt gammeldags cupmatch på ett ohyggligt ogästvänligt Ninian Park. Tidigt i matchen gick Rio Ferdinand sönder, vilket fick konsekvensen att Michael Duberry och Jonathan Woodgate fick bilda mittförsvar. De två hade inte ens pratat med varandra, sedan den förstnämnda vittnat mot den senare i rätten. Ju längre matchen gick, desto tydligare blev det att Leeds United höll på att smälta ihop av trycket som sattes på dem. Till sist pressade Cardiff in segermålet i den 87:e minuten – och då Soul Crew sedan stormade planen vid slutsignalen rann livet ur Leeds. De blev faktiskt aldrig samma lag igen. Inför matchen toppade de Premier League. Fyra månader senare hade de rasat ner till femteplatsen – vilket innebar missad Champions League-plats och påbörjad ekonomisk härdsmälta. Det är ju tveksamt om de hade lyckats klamra sig fast ändå, men cupmatchen i Cardiff knuffade Leeds över kanten, ut i det fria fallet.

Arsenal-Birmingham Ligacupen, 2011 En smäll som vi fortfarande inte riktigt vet hur hård den visar sig vara. Klart är i alla fall att det här var sekunden då Arsenals titeltorka gick över i förbannelse. Kanske var det också början till slutet för hela Arsène Wengers fotbollsvision. Han har själv pratat om sin förvissning om att Arsenal hade varit i en helt annan situation idag ifall bara den där Ligacupen bärgats. Nasri hade knappast lämnat klubben, möjligen inte Fàbregas heller – och framförallt hade den negativa spiralen hävts innan den fått upp någon riktig fart. Nu står istället hela den moderna Arsenal-modellen under en press den aldrig tidigare satts under.

Oldham Athletic-Manchester United FA-cupen, 1994 Det är lätt att glömma bort att Oldham Athletic faktiskt tillhör Premier Leagues ursprungliga medlemsklubbar. Under början av 1990-talet hade de ungefär samma status i ligan som Wigan har idag. De höll sig kvar, kryddade med några cupframgångar och höll sig i position för det där genombrottet som hade kunnat ta dem upp på en ny nivå. Våren 1994 kom chansen. FA Cup-semi mot lokalrivalerna från Manchester United på Wembley inför global tv-publik. Och ledning in i den allra sista förlängningsminuten – då damp bollen ner halvmetern framför Mark Hughes. Manchester United vann sedan omspelet med 4-1, medan Oldham inte vann en enda match under resten av säsongen och åkte ur Premier League. ”Målet som dödade klubben”, har gamle managern Joe Royle summerat.

/Erik Niva

Following a 3-1 win in the UAE last September, the club careers of Yousef Mohamed, Hassan Maatouk and Abbas Atwi changed for the better. Now the three are hoping to make history for their country.

Erik Hamréns rekordunga landslag har precis återvänt till ett vintrigt Sverige efter en januariturné med en trupp som var mer taggad, lovande och målmedveten än jag upplevt på många läger som detta. Det var häftigt att se svensk fotbolls framtid, och den ser onekligen ljus ut.

Här är status på de 21 spelarna som var i väg, och där några kan räkna in EM-slutspelet – andra får sikta på annat än landslaget.

Boka en EM-sommar i Ukraina

Anders Svensson, Elfsborg

Landskamperna 124 och 125 är avklarade och en topptrimmad Svensson har gett bara positiva intryck på Erik Hamrén. Inställningen och attityden har varit hundra hela lägret och det är tydligt att Svensson har målet att starta i EM, inte bara vara med.

Pär Hansson, Helsingborg

HIF-målvakten har imponerat på träningarna och skötte sig i sin match. Allt annat än ett fritt formfall under våren i HIF skulle stoppa honom från EM-truppen. Att han är efter Andreas Isaksson och Johan Wiland kan han nog ta, han har framtiden för sig.

Släpp inte på gasen i vår – EM-hoppet lever

Tobias Hysén, Göteborg

Tre mål i Qatar har i det närmaste cementerat en plats i EM-truppen men mycket hänger på konkurrenterna och vad de gör under våren, och hur bra Hysén är. Inte snack om att Hamrén gillar avslutaren och att han är nära en EM-plats.

Oscar Hiljemark, Elfsborg

Mål, assist, delaktig i straff och utvisning och ett moget och modigt spel som defensiv mittfältare i sina första två landskamper. Även om konkurrensen är stenhård centralt har Hiljemark gjort ett mäktigt intryck på landslagsledningen och han finns med i tankarna, var så säkra.

VM-kvalet börjar i höst – då finns det öppningar

Erdin Demir, Brann

Vänsterbackplatsen är relativt öppen trots många alternativ. Martin Olsson är för tillfället den ende som spelare och Oscar Wendt, Behrang Safari och Pierre Bengtsson har alla spelat mer eller mindre. Det var tydligt att Demir växte under lägrets gång och räkna med att Hamrén har koll på Brann-backen.

Jiloan Hamad, Malmö

En av lägrets vassaste och belöningen blev start i bägge matcherna. Naturligtvis frustrerande att islossningen mot Qatar kom efter att han klivit av, men MFF-ytterna kombinerar tekniken och steget med det mod och den vilja som Hamrén vill se.

Niklas Hult, Elfsborg

Visade med speed och teknik att han är något att utmana Bajrami med när “Chippen” Wlhelmssom går i pension. Kanske en aning för vek och behöver tuffa till sig, men han har egenskaper som kan räcka till A-landslaget om han fortsätter att ligga i.

Landslaget är inte något att sikta på nu – men i framtiden

Karl-Johan Johnsson, Halmstad

En vass parad och ytterligare räddning blev det för U21-målvakten som nu startar om i superettan. Nej, det är inte inom kort han ska vara med men han har potentialen i framtiden och det blir intressant att följa honom.

Niklas Backman, AIK

Konkurrensen bland mittbackarna gör det tufft och kanske är en flytt till utlandet ett måste för att kunna ta klivet upp i det riktiga landslaget. Har gjort det starkt i allsvenskan och gjorde ett kanonläger och finns med i gruppen som är under uppsikt.

Pontus Jansson, Malmö

U21-landslagets mittback fortsatte att visa att han kan bli en framtida storback. Spelet på små ytor och modet räcker långt. Om han ligger i och utvecklas och kliver i väg till en bättre liga är han en framtida landslagback.

Mikael Dyrestam, Göteborg

Överraskade med starkt spel när han fick starta mot Qatar. Tog hand om uppspelen och visade ett större register och mod än på träningarna. Om han bara tar en plats i IFK:s backlinje och får spela på en position så kommer han vara med och konkurrera framöver.

Viktor Claesson, Elfsborg

Hade ett gyllene läge att göra mål i debuten och fick till det med lite tur i sin andra landskamp. Ett ämne till något riktigt stort, och sett till att han tagit klivet från division 1 till A-landslaget på drygt 15 månader och aldrig spelat i allsvenskan så inser alla att han har något extra. Viktigt att ta en plats i Elfsborg så han håller i utvecklingen.

Jimmy Durmaz, Malmö

Målskytt i landslaget för första gången. Ingen betvivlar hans bollskicklighet, eller hans mod eller hans ambition. Ibland blir han bara för bollkär och söker det perfekta läget istället för det enklare och mer direkta. Det har varit häftigt att följa honom i Qatar och han rymmer en storspelare i sig, men måste höja lägstanivån och ta mer avslut.

Simon Thern, Malmö

Klippte till i debuten och gjorde snyggt mål under den halvtimme han fick på planen. Vi som sett honom i träning har noterat att MFF får en oerhört intressant och lovande spelare. Modig, vass och inte en som ger upp i första taget. Regelbundet spel i Malmö och U21-landslaget är första prio men A-landslaget finns där längre fram.

Emil Salomonsson, Göteborg

Förbundskapten Hamrén talade hoppfullt om den förre HBK-spelaren som nu ska få vara högerback i IFK Göteborg. En omskolad offensiv spelare som varit pigg på träningarna men som inte gjorde någon stor match mot Qatar. Sett till hur Hamrén talade om honom så finns det mer hopp, men då måste han göra en stark säsong i Blåvitt.

 

Lägg kraften på klubblaget

Johan Dahlin, Malmö

Fick en halvlek och hade lite problem och sett till konkurrensen är han inte riktigt med i matchen om landslaget. Kanske en aning nervös sett till Syrien för två år sedan? Fast det är givetvis så att om den 26-årige målvakten får till en kanonsäsong i Malmö och spelar en avgörande roll då kan han ta klivet in igen.

Adam Johansson, Seattle

Hade chansen att stärka sina EM-chanser men mot Bahrain hände det för litet. Kanske hade det varit lättare för honom med match där fokus låg på defensiven, men i Hamréns landslag kräver man mer offensivt att ytterbacken än vad Johansson hade i sig i januari. Blir förvånad om spel i Seattle lyfter in honom i EM-truppen.

Marcus Holgersson, New York

Bestulen på ett mål felaktigt avvinkat för offside I landslagsdebuten. Annars var det rätt tydligt att den förre HIF-backen har kommit långt i karriären på att maxa vissa kvaliteter och att han saknar en hel del tekniskt. En kul erfarenhet för honom att vara med och inställningen är alltid hundra, men konkurrensen kräver mer.

Stefan Ishizaki, Elfsborg

Kanske var det sista landskamperna för en stor talang? Den snart 30-årige ”Ishi” inledde både läger och match starkt men falnade. Fick inte ens hoppa in i andra matchen och även om han har en hel del kvaliteter så räcker det inte till för det riktiga landslaget.

Marcus Olsson, klubblös

Gjort ett starkt läger. Fick chansen till inhopp i bägge matcherna och lever oerhört på sin explosivitet och att han utan tvekan kliver i väg rakt mot mål. Om han höjt sin procent mål på avsluten så hade han kunnat gå långt, men det brister där och då blir det tufft.

Erik Friberg, Malmö

Kanske inte rättvist sett till att han blev blixtinkallad direkt från semestern, men emellanåt kan man undra om mittfältaren kan växla upp i tempo. En skicklig, säker och trygg spelare som MFF kommer att ha nytta av, men spets nog för landslaget visade han inte i Qatar.

Efter sju sorger blev min åttonde januariresa ingen bedrövelse. Tvärtom, årets trupp är kanske den mest lovande jag har sett. Men på den viktigaste frågan fick förbundskapten Erik Hamrén inget svar. Snart bara fyra månader kvar till sommarens stora fotbollsfest, EM i Polen/Ukraina. Ur det korta EM-perspektivet handlade matcherna mot Bahrain och Qatar framför allt om Adam Johansson eller Emil Salomonsson kan vara aktuell som lösning på det högerbacksproblem som uppstått. En oskriven mästerskapsregel är att åka med minst två spelare på varje position men bakom Mikael Lustig – petad i Celtic – finns inget givet alternativ.

Det gör det fortfarande inte. 

Adam Johansson är klok och rutinerad och gjorde få eller inga misstag under matcherna. Men redan innan hans skadehelvete började 2009 var det framför allt bristen på snabbhet som hindrade honom från en större, internationell karriär. De långa och många skadeuppehållen har inte gjort honom rappare i steget precis. Adam ser helt enkelt inte ut som en landslagsspelare och det måste hända mycket i Seattle om det ska förändras under våren.

Dock väntar jag med att avskriva honom helt, han ligger fortfarande en bra bit före Emil Salomonsson vars brister till och med ett reservbetonat, qatariskt U23-lag lyckades avslöja.

Med facit i hand känns det ännu mer tveksamt att Kalmars Mattias Johansson lämnades utanför truppen för att han tackade nej till en U21-samling under sin semester. Mattias framstår som den mest spännande spelaren på positionen och genom en riktigt stark vår kan han blanda sig i diskussionen.

Förutom högerbacksdilemmat gav januariturnén i regel positiva svar på de frågor som ställdes före avresan:

É TOBBE KLAR? Ja, Tobbe är klar för EM-truppen om inget oförutsett inträffar. Hans insatser på planen visar det och Erik Hamréns sätt att prata om honom bekräftar det. Förbundskaptenen har fortfarande inte bestämt om han åker med fyra eller fem anfallare till Kiev men jag tror att det blir fem: Zlatan Ibrahimovic, Johan Elmander, Ola Toivonen, Tobias Hysén och John Guidetti.

ÄR PÄR HANSSON VÅR TREDJEKEEPER? Tveklöst. Sattes inte på några större prov under matcherna men hans träningar och hans sätt att styra och coacha backlinjen är imponerande. I framtiden väntas Pär ta över efter Andreas Isaksson som landslagsetta men skulle han misslyckas med det kan han alltid ta över efter sir Alex i Manchester i stället. Ett tränarämne.

HUR BRA ÄR EGENTLIGEN OSCAR HILJEMARK? Jag hörde en träffande liknelse i går: Hiljemark är mer Jonas Thern än vad Simon Thern är. En hårt arbetande tvåvägsmittfältare som vinner nickdueller på egen planhalva lika självklart som han slår de avgörande passningarna offensivt. Fortfarande för tidigt för att prata om 19-åringen i EM men när höstens VM-kval börjar kan han mycket väl finnas med i truppen.

VILKA SPELARE FASTNADE FÖRBUNDSKAPTENEN FÖR? Han nämnde framför allt tre: Hiljemark förstås, högeryttern Jiloan Hamad och vänsterbacken Erdin Demir. Plus att han beskrev Elfsborgs 19-åring Viktor Claesson som ett "råämne". Claesson är onekligen intressant, målskytt i landslaget trots att han aldrig spelat högre upp än i superettan. Även om agenten inte lär ta med just det målet på DVD:n som ska ut till europeiska storklubbar med tiden.

VAD GER EGENTLIGEN DE HÄR JANUARITURNÉERNA I LÅNGBORTISTAN MOT SVAGT MOTSTÅND? Det är utmärkta tillfällen för unga talanger att bekanta sig med landslaget, och för landslaget att bekanta sig med unga talanger. Till exempel har 17 av 22 spelare i dagens "riktiga" landslagstrupp gjort en flera januariturnéer. Jag skulle inte bli förvånad om vi i framtiden blickar tillbaka på Qatar 2012 som en resa då flera ordinarie landslagsmän fanns med för första eller andra gången.

Efter dryga tio dygn är det dags att lämna Doha i Qatar. Kanske ett av de mest udda länder jag varit i, och ett bevis på att pengar inte löser alla problem. Fast jag gissar att VM-satsningen inför 2022 kommer sätta omvärldens ljus på det lilla emiratet och se till att gästarbetarna får drägligare villkor.

En jag pratade med, som faktiskt kom från Europa och ville vara anonym, gav den vanliga bilden: utlovad jättehög lön och rejäl dricks och sjysst boende. Verkligheten blev beslagtaget pass, en tredjedel i lön och ingen dricks från qatarierna som höll i plånboken.

Rätt fascinerande att vara i ett land och egentligen inte träffa några av landets medborgare. Utan bara importerad arbetskraft som var väldigt underdånig. Tror aldrig jag blivit kallad”Sir” så ofta och frekvent, och det var ingen skön känsla att uppleva.

***

Sista jobbpasset gav ett avslutande Fotbollskanalen On Tour:

Dessutom en krönika om insatsen på Al Sadd Stadion och matchbetygen och i efterhand borde nog Tobias Hysén haft en fyra.

***

Undrar vad Astrit Ajdarevic o Co säger om det här?

Qatar-Sverige har avspark 14:00 i dag och du ser Oscar Hiljemark o Co på TV4 eller på fotbollskanalen.se där TV4 Play Premium bjuder på matchen, och framöver kan ni se exempelvis ALLA John Guidettis matcher i Feyenoord i TV4 Play Premium.

***

Manchester-London 2-0. Var är Leeds?

***

Fotbollskanalen On Tour går in på slutet i Qatar och vi inventerar landslagets anfallare, åker skridsko i öken och snackar om VM verkligen kan på sommaren i det lilla och varma emiratet. Dessutom vänder vi på dagens startelva

***

Efter att ha visat våra pass blev vi insläppta på emiratets enda sportsbar, Champions. I den jobbiga röken – tänk så snabbt man vant sig att slippa rökare på krogen – på ett ställe som är ett sämre O’Leary’s med betydligt sämre käk till priser anpassade för qatariska shejker.

Ja, ja, vi fick i alla fall se Arsenal-Manchester United. Även om jag beundrar både Arsène Wenger och Alex Ferguson för jobbet de gjort i respektive klubb är det inte svårt att förstå frustrationen i London-klubben. Ekonomin är i toppskick och det kommer fram vassa talanger, ta bara Alex Oxlade-Chamberlain som var en gigant, men man har tappat förmågan att behålla spelare.

Sedan är inte försvaret tillräckligt starkt, det är en skillnad mot tidigare framgångsrika årgångar. Om nu Robin van Persie lämnat en en begäran om att få lämna klubben, enligt the Times, så har fransmannen i toppen en hyfsad uppförsbacke om han ska överleva på just toppen.

Sir Alex Ferguson fick se sitt gäng ta kontrollen med ett snyggt ledningsmål signerat Ryan Giggs och Valencia och efter Arsenals kvittering hade man ändå kraft kvar att ordna segermålet efter Valencias räd och Danny Welbecks avslut. Detta trots att Phil Jones och Nani försvann skadade, och man fixade tre poäng.

Onekligen en kamp i Manchester och det lär fortsätta våren ut. Sett till hur jämnt det är och att bägge spelare Europa League och kanske lägger mer krut i Premier League så tror jag avgörandet dröjer ända in i det sista. Finns ett fint derby att se fram emot i vår.

***

P3 Dokumentär är min nya drog. Vad ska jag göra när det tar slut på gamla program? Jag har i och för sig några bra fotbollsidéer, och det kan kanske bli en ny karriär?

***

Sverige startar som väntat mot Qatar: Johan Dahlin – Emil Salomonsson, Markus Holgersson, Mikael Dyrestam, Erdin Demir – Anders Svensson, Oscar Hiljemark – Jiloan Hamad, Viktor Claesson, Jimmy Durmaz – Tobias Hysén.

Väldigt roligt att Hiljemark får chansen att bygga ut sin succé från debuten. Mittfältaren ger ett moget intryck på många sätt och sedan är det en målmedvetenhet som är smittande. Lägg på att han ofta ligger rätt och hittar fram med sina passningar och kliver fram i löpingar.

Jiloan Hamad har tagit chansen och imponerat på Hamrén, precis som vänsterbacken Demir, och därför får de en signal av förbundskaptenen. Visst, Demir är enda renodlade vänsterbacken men det berömmet han och “Jille” fick på presskonferensen är inte alla förunnat.

Även Viktor Claesson blev hyllad av Hamrén. Nej, han är ingen färdig spelare men ett “råämne” enligt förbundskaptenen vars kurva ser lovande ut. Därför får han starta. Tänk, från division 1 till A-landslaget på ett drygt år, och det utan allsvenskt spel.

***

Kenny Dalglish klarar sig rätt bra sett hur det går för Liverpool.

***

Inte konstigt att Anders Svensson och Tobias Hysén har grymma testvärden. Ett EM-slutspel till sommaren har den effekten.

***

Vem är Southamptons Jonas Thern? Något måste klubben göra som haft del i utvecklingen av Gareth Bale, Theo Walcott och Alex Oxlade-Chamberlain. Tänk att den sistnänmde är yngre än Simon Thern, John Guidetti, Oscar Hiljemark och Viktor Claesson.

Bales mål på Manchester City var våldsamt snyggt och hans framspelning till Jermaine Defoe på slutet var värt tre poäng för Tottenham, men istället slutade matchen med förlust för titelapsiranterna från London och istället visade det blivande (?) mästarlaget prov på just det flyt som mästare har.

***

Rasmus Elm. Den frisparken var mäktig.

***

Mario Ballotelli. Vilken man. Vilken spelare. Vilken dåre. Kunde onekligen blivit utvisad efter den mindre snygga fotisättningen på Parker, och istället avgör han allt med en kall straff.

***

Helt glömt bort känslan av att man måste vädra sina kläder efter bara ha ätit på en restaurang där alla röker. För jävla äckligt.

Belgrad levererade, helt enligt förhandsrapporterna.

Jag, Hyland, Frau Frick och Axnér dränkte kollapsen mot Polen med sen middag på Public på Kosancicev Venac 29  och därefter promenad runt hörnet till Soho Republic på Pariska nr 1 som Mästaren hade styrt upp.

Public var tre getingar med carpacciio på planka, en lite underlig portion med ribs och en strålande dessert; chokladmousse med chili och körsbär. Montenegrinskt vin till det.

Men Soho Republic var fantastiskt!

Mästaren hade ordnat ett svårare bord till oss och vi (jag och Axnér) hade att jobba av ett vad som förlorats mot Kretszchmar i den omtalade programserien “Stefan und Tomas” som gått i exakt ett enda avsnitt.

Tysken ville förstås ha Jim Beam och coke.

Då fick det bli Jim Beam och coke.

Tyskarna konstrar sällan till det med single malt och annat fint, vare sig det är whisky eller bourbon, de blandar ändå ut allting med cola och Kretszchmar sa när de kom in med en flaska Black Label att “vi kan ta in en White Label istället, jag smakar ändå ingen skillnad och då får vi två flaskor till priset av en”.

Soho Republic ligger insprängt som ett skyddsrum, men var snyggt kitschigt, designat och luftrening som det jobbats med i ett hav av människor där i stort sett alla hade en tänd cigg fastklämd mellan läpparna.

De körde tung house och mixade det med livesång; en dam med stor röst i vårt hörn, en kille med helt vansinnig kavaj upp på bardisken, saxofonist i ett tredje hörn och då och då avslöstes någon av dom med en svår kråka som gick loss med mikrofonen.

Högsta klass i underhållningsväg och jag börjar ana varför Belgrad fått pris för sitt nightlife.

Det var högt vatten men jag höll mig stark i medvinden och när det lastades in shots på plommonbrännvin så körde jag en Pepes Bodega, klarade mig därför från Kretszchmar-sittningen med livet i behåll och när jag vaknade ute i förortens vackra solsken till ackompanjemang av skällande hundar och kacklande höns så kände jag att jag överlevt.

Det är aldrig fel efter bättre sittningar.

***

Både Rasmus Elm och Ola Toivonen inledde ligasäsongen med snygga mål.

***

Jag lyckades hitta en match i serbiska division 2 här ute i Zemun, en match med Partizans farmarlag mot FK Indija ute på Partizans träningsanläggning “Zemunello” men valde bort, kändes lite för kallt och lite för trist med farmarlag.

Kanaler som sänder Premier League är inget som Hotel Zlatnik införskaffat, så det gick bort.

Istället fick det bli afrikanska mästerskapen, Elfenbenkusten-Sudan, i Malabo – huvudstaden i Ekvatorialguinea som ligger på ön Bioko.

Som ofta med den här turneringen, rätt trist fotboll och rätt många stora stjärnor som bara går på halvfart. De välmeriterade ivorianerna var väldigt överlägsna sina motståndare som bara kom med spelare från sin inhemska liga.

Men du får en intressant resa i geografins värld när du följer afrikanska mästerskapen.

***

Det var väldigt stor skillnad på makedoniernas publiktryck och serbernas, även här i Belgrad. Lite som under VM i Malmö förra året när svenska fans satt som tysta möss och överröstades av danskar.

***

Nu är jag ganska långt från en plats i  ivorianskt fotbollslandslag…ja, jag är långt från att ta en plats i något fotbollslandslag…men om vi leker med tanken att jag tagit en plats: det hade avslöjats en del när jag klämt in min överkropp i den tajta landslagströjan, är jag rädd.

***

Efter två dygn på Hotel Zlatnik ute i förorten, där närmaste omgivningen består av hönsen utanför mitt fönster, en fin kyrka, en idrottsplats och et gäng affärer som säljer däck, fälgar och andra former av reservdelar till bilar, så börjar jag förstå det där med hotelltristess som drabbade Kåmark, Ljungan och Co i samband med EM 2000 i Oisterwijk.

Zemun är Serbiens Oisterwijk.

***

Vi gratulerar Redaktör Pol Pot…som numera går i Ringarts fotspår och är TEAMLEADER…han fyllde 48 år idag och det känns som om det vara var igår vi firade hans 40-årsdag på ett handbollsmästerskap någonstans.

Om två år blir Pol 50 år. Under EM i Danmark.

***

Look-a-like: Kameruns målvakt och Eddie Murphy.

***

Det är inte lätt alla gånger och jag tror att de flesta av oss säger “makedoner” om någon från Makedonien, det känns nästan vedertaget.

Det helt superkorrekta ska nog vara “makedonier”.

Vilket den här arga tittaren uppmärksammat:

“Jag vill kritisera handbolls kommentatorerna Robert Perlskog,Claes Hellgren och Peter jihde. Deras uttalande där de kallar makedoner för makroner är kränkande, förolämpande och hets mot folkgrupp vilken inte är tillåtet. Tänk på att det finns minst 5000 makedoniska familjer i sverige, som både respekterar sverige och makedonien. Detta göra uttalandet väldigt kränkande från en sidas sätt. Vi kräver att ni ska vara opartiska i framtiden åtminstonde när Sverige inte spelar. Vi kommer föra detta vidare men kräver i första hand en offentlig ursäkt till både min och resten av makedoniska familjerna i Sverige”

“Makaroner” tror jag dock inte att någon kallat makedonier.

Däremot har vi hyllat både deras vilt kämpande och välspelande handbollslandslag samt deras fantastiska publik som satt färg på den här turneringen.

Därför tror jag – med all respekt –  att vi avstår den offentliga ursäkten för det som tittaren menar är hets mot folkgrupp.

Vad är det med folk egentligen?

***

Det var verkligen ett helt fantastiskt vårväder i Belgrad denna förmiddag, det hade fungerat med en kaffe på uteservering.

***

Game, set & Mats – allra bäst från Australian Open!

***

Min lördagskrönika i Getingen handlade – bland annat – om hur det hade sett ut om Pepe och Co hade spelat handboll.

Läs den HÄR.

***

För mig får handbollslandslaget stänga sina träningar från media om de så vill, det är inte direkt så att vi journalister lever för att titta på en handbollsträning eller tre.

Och det är aldrig några problem att få prata med tillmötesgående handbollsspelare när som helst (till och med under matcher)…i det sammanhanget skiljer det oceaner i jämförelse med fotbollen där man tror att spelare svävar mellan liv och död om han ska besvara en fråga timmen före en match.

Men podium-presskonferenser…snälla, det tar vi bort va?

Ola Lindgren, Lövet och Staffan Olsson är sköna lirare och ledare med fantastiska meriter. Men hysterin kring dessa tre är liksom inte som den runt Zlatan. Om vi säger så.

***

Lugnare idag och vi laddar för en spännande måndag.

Kanske en middag någonstans utanför hotellet?

Och kanske kan Perlskog visa oss vägen, han promenerade bort från Upplands Väsby idag och nådde en och en annan restaurang efter en halvtimme.

Då hade han förvisso fått rygga tillbaka från arga skällande hundar med fradga runt munnen.

Möjligt att de var från Makedonien.

Gjorde en grej på Emil Salomonsson till dagens papper, apropå att högerbacken alltid står kvar för att nöta "Ronaldo"-skottet efter träningarna. – Jag har ett annorlunda tillslag och med nya bollarna kan det hända mycket. Får man till träffen kan man göra ett par mål per säsong. Att göra det som ytterback är inte fel, då ser folk i Europa att 'Fan, han kan ju skjuta'. Det gäller att synas även som ytterback, det är bara att inse.

…IFK-Salomonsson, som inte brukar göra mycket väsen av sig, levererade sedan januariresans kaxigaste citat: – En klubb som Blåvitt ska kämpa om guldet varje år. Det är lite svenskt att snacka om att nöja sig med topp åtta. Elfsborg kan säga det men absolut inte vi i IFK. Vi är Sveriges största klubb, vi ska ligga i toppen varje år. Det behöver man inte ens säga, det ska man ta för givet. 

Sista träningspasset i dag, solen stekte på arenan Al Sadd där matchen mot Qatar spelas i morgon. Startelvan blir den jag spekulerade kring i går plus Oscar Hiljemark som tar mittfältsplatsen bredvid Anders Svensson. Övriga som dubblerar är Erdin Demir, Jiloan Hamad och Tobias Hysén. Ensam debutant är Markus Holgersson men förbundskapten Erik Hamrén lovade att Simon Thern kommer att få speltid, där blir det en debut till. 

…Hamrén hyllade årets januaritrupp som den bäst förberedda under hans tid och plussade Erdin Demir och Viktor Claesson som de som överraskat mest positivt. Själv väntar jag med att summera till efter morgondagens match.

Däremot, när det gäller journalistgänget, har Hitte-Joel på Bildbyrån tagit störst utvecklingssteg. Bland annat var det han som satte en kamera på Hamad under två träningar och inte jag som det felaktigt stod i sportbladet.se:s puff.

TT-Skiöld har som alltid svarat för en jämn och stabil insats och Disco ridit in som en frisk fläkt. Pontus Pixlaren har tagit oss genom trafikstockningarna och själv har jag lyckats peta in en sida i tidningen varje dag vilket var målsättningen.

Nu ska dagens arbete stökas undan snabbt, sedan blir det till sportbaren och häng framför kvällens heta matcher i Premier League och Serie A.

Tummarna håller vi som alltid för Kung Kloses Lazio.

Berättar en del i lördagens Fotbollskanalen On Tour om hur Qatar ska få fram ett VM-lag i världsklass till VM 2022 och programmet, som även innehåller en genomgång av de offensiva mittfältarna i landslaget, kan ni se här:

Mer fakta om Aspire Academy, som Qatar-projektet heter och som många tror ska användas för att ta fram ett slagkraftigt landslag till Qatar till VM 2022. Pengar är som ni vet inget problem i det lilla emiratet och redan i dag har man närmare 7000 anställda. Scouter. Tränare. Kostexperter. Och så vidare.

Inga kostnader sparas. Vi talar om cutting edge på alla områden och alla från Pep Guardiola till Zinedine Zidane och Alex Ferguson har varit på plats och tagit del av utbildningen och möjligheterna som det lilla emiratet skrapat ihop. VM 2022 är bara en del av den satsning på idrott som Qatar gör.

Det är inte heller så att man ska träna upp de 3-400 000 medborgarna i landet, utan snarare värva in utländska talanger som ska vara grunden till landslaget i VM 2022. För värdarna i Qatar vill inte bara erbjuda det mest spektakulära VM-slutspelet utan även visa att man kan ta upp kampen med de stora länderna.

Man har startar akademier i 15 länder i Sydamerika och Mellanamerika (Venezuela, Guatemala och ett par andra länder) i Afrika (Mali, Senegal, Kenya, Rwanda, Tanzania och så vidare) samt i Asien (Vietnam). Från 6-700 000 unga talanger väljer man ut ett 20-tal som får komma till Qatar och få den yppersta fotbollsutbildningen man kan få.

Qatar-projektet seglar under en välgörenhetsflagg men många kritiker är naturligtvis undrande till att man bara dammsuger fattiga länder på fotbollstalanger och ofta bara 12, 13 eller 14 år gamla. På ett sätt en fantastisk chans, samtidigt ett cyniskt utnyttjande av många ungas drömmar. Ingen lätt ekvation.

Spelarna får förutom utbildning även 5-7000 dollar i månaden under tre år och även deras familjer får betalat för att deras barn kommer till akademien i Qatar. Officiellt säger Qatar att man inte har en tanke att använda spelarna för att få ihop ett landslag, men landet har en historia av att värva utländska medborgare till sina landslag.

Tanken är säkert att kunna vaska fram en ännu större talangpool och på så sätt få talanger från andra länder att spela i Qatar och på så sätt vässa landslaget. Inga kostnader sparas när man ordnar 50 000 matcher runt om i världen (ja, mest i fattiga länder så klart) och på så tar fram de bästa av de bästa.

När man drog i gång det 2007 så kom talangerna i Aspire till en ungdomsturnering i Nordirland och i finalen krossade Aspires afrikanska ungdomar Manchester Uniteds talanger med 5-1. Framgångarna har fortsatt för de vassa talangerna som vaskas fram från ett 15-tal länder.

Naturligtvis kan man som ung talang på plats i Qatar inse att en karriär i Qatars liga och/eller landslag lär innebära att man säkrar sin ekonomi för en lång ti framöver. För de styrande på Aspire kommer kanske inte behöva be fattiga talanger om att spela för Qatar, de kommer fatta själv var sedelbuntarna finns.

Här kan ni se ett CNN-inslag om Aspire:

Click here to view the embedded video.

Qatars styrande har inte sparat något kring Aspire dit även andra idrotter kan komma och träna och verka. Man har byggt ett helt område med anläggningar, Aspire Zone, och en den största inhomhusarenan i världen.

Vi är i Belgrad, men vi bor i Upplands Väsby.

Inget ont om Lapplands Väsby, men ni förstår: utanför stan, nära en motorväg mot flygplatsen.

Om du besöker Stockholm så bor du ju inte helst i Väsby, om du är i Göteborg bokar du kanske inte ett hotell Onsala och om du reser till Malmö vaknar du hellre upp inne i stan än i Burlöv.

Området heter Zemun och är ökänt för en maffia som inte var att leka med, men det sägs att det var ett tag sen och allting har förändrats.

Det serbiska förbundet hävdar att Zemun numera är en “tourist attraction”, efter min promenad i området idag så känns inte  ”attraction” som det allra första jag tänker på.

Men vårt hotell är ett fint litet nybygge i gammal stil med tjocka vita dukar på frukostbordet och vi är ju här för att jobba och inte syssla med förströelse, detta otyg.

Och hönsen utanför mitt fönster är jättefina.

***

Polacker, polacker, överallt bara polacker…då har vi fått uppleva det också.

Att leda med elva mål i handboll i paus känns ju lite som att vara i ledningen med 5-0 i fotboll och åka hem med 5-5.

Och tänk att du aldrig, aldrig, aldrig kan få lov att känna dig lugn och trygg när du bevittnar handbollsmatcher…åtminstone inte när Sverige spelar…det känns alltid som att det går att tappa en säker ledning.

Jag såg från nära håll bakom bänken, hur paniken kom smygande och hur rutinerade spelare blev fullständigt paralyserade.

***

Stort med 18-årige Mikael Ishak som plötsligt fick göra debut i Bundesliga för Köln.

Kolla in Fotbollskanalens bild, visst ser det ut som Super-Bosse?

***

Jag får mängder av tweets, mejl och samtal om varför man i handboll så ofta bara står stil med den spelare som blir punktad.

I basket gör du ju aldrig så och jag vet att det inte går att jämföra, men tänk om Messi blir punktad…då springer han inte och ställer sig i ett hörn. Och jag vet också att fem-mot-fem-spel normalt gynnar det offensiva laget, men när Sveriges spel kom bort sig utan Kim Andersson; finns det inga andra alternativ än att stå till?

***

Roligt att se Darling, Lille-Anders och Långe Lundh som slipsförklädda i Fotbollskanalen On Tour från Qatar.

***

Om ni undrar om handbollsspelarna är stora som hus eller inte? Jag stod så här nära ett gäng polska skyskrapor inför mötet med Sverige.

***

 

 

Vårt hotell ligger ganska nära Zemun Stadion där laget, FK Zemun, numera finns i serbiska trean, berättar portiern på Hotell Zlatnik.

De var uppe i högsta ligan för några år sen men har efterhand tappat när pengarna tagit slut och med nya ägare.

Tung graffiti utanför arenan, är det någon som ser vem porträttet föreställer?

***

Jag och Axnér tar vårt straff ikväll och bjuder Kretzschmar på sittning i downtown Belgrad.

Mästaren har bokat och jag är rädd för att vi går en tuff math till mötes

 

Har inte lyckats hitta en rad i arabpressen om Håkan Juholts avgång, desto mer drag där hemma verkar det som. Ofrånkomligt men tråkigt, jag tycker att Juholt är en person med sunda värderingar och framför allt en skicklig talare som kunnat ge Fredrik Reinfeldt en match. Nu slarvade han bort sina chanser, ivrigt påhejad av falanger i sitt eget parti och nyhetsjagande journalister där forskningen får visa om proportionerna i bevakningen tappades bort.

…för egen del innebär det att allt som återstår av min juholt är detta foto…

…kanske lika bra det.

Vädret i Doha i dag kan närmast beskrivas som en sandstorm. Det sved i ögonen och jag hostar fortfarande ökengrus efter landslagets träningspass. Erica Johansson kan slänga sig i vägen.

Startelvan till andra och sista matchen, Qatar på måndag, verkade inte vara riktigt klar i förmiddags. Här har ni en hygglig spekulation:

Dahlin Salomonsson, Holgersson, Dyrestam, Demir Svensson, ?? Hamad, Claesson, Durmaz Hysén

Viktor Claesson har inte visat så mycket på januariturnén men på dagens träning lossnade det lite. Jag gillar hans kliv där han från stillastående utgångsposition glider förbi motståndaren à la Zinedine Zidane.

…inga jämförelser i övrigt.

Vem ska ta platsen bredvid Svensson? Oscar Hiljemark ligger naturligtvis bra till för en ny chans. Med tanke på allt ståhej som varit kring Simon Thern vore det kul att få se honom centralt. Har sett pigg ut senaste träningarna. Ett tredje alternativ är MFF:s Erik Friberg.

I en intervju med Disco släppte Rikard Norling det briljanta smeknamnet Micke Mourinho för Real Blåvitts tränare Mikael Stahre. Till morgondagens tidning gör jag en grej på Emil "Ronaldo" Salomonsson – han står kvar tio minuter efter varje träning för att öva på "Ronaldo"-tillslaget.

Tommy Söderberg är tillbaka på spelarhotellet men trött och medicinerad och avböjde via Hasse Press en intervju om sjukhusvistelsen. Jag har faktiskt intervjuat Söderberg i samband med ett annat sjukhusbesök och den intervjun glömmer jag aldrig.

Storyn om Smålandsundret, som jag gjorde från Qatar till dagens tidning, är det kanske första gången ni läser om – men knappast sista…